Once
En lunch. En lunch någonstans. Vi hade inte träffats på ett tag. Dina ögon var intensiva och jag var förlorad från start. Du trängde in i mig och jag kippar efter andan. Vi beställer, känner hur dina ögon klär av mig, jag känner mig iakttagen och vetskapen om vad du tänker på gör mig generad. Du är ute på hal is med ett hjärta så bart. En narcissistiskt förlorad typ dock med etikett. Med en förvirrad du och ett förlorat jag blir det fängslande passion. Du höll tyst. Det vi hade gemensamt var inte mycket annat än vår förkärlek till flyktvägar och varandra. Vi har varit här så många gånger. Den där stenen inom dig som liksom figurerade som något slags organ bröt jag ned till smått grus och barriären mellan oss är nu bara en tunn gardin. Vi betalar och vandrar tysta i snön. Jag landar häftigt i din säng, vi älskade så förbannat. Ärrad efter dina händer på hela min kropp. Du trängde in i mig. Jag i dig. Jag spelade ut dig, schack matt. Nu på ditt medvetande jag så hämningslöst bankar. Du är blott ett as jag äter dina tankar
