AmandaSofias

Jag älskade dig så förbannat mycket.
Jag älskade att kliva in i ditt sovrum och se dig ligga där och vänta på att jag ska krypa ned hos dig.
Ligga i din famn hela natten och låta mina fingrar dansa över dina armar.
Jag älskade att  gå in i ett rum och se på dig och tänka Där är Han, min man.
Jag älskade att peka på dig och säga att du var den vackraste varelse jag någonsin sett för att jag känner dig. 
Du var min största inspirations källa, jag kunde ditt ansikte utantill och skissade dina ögon genom nätter när vi bråkat, när jag egentligen ville supa skallen av mig och dö för att du tyckte att jag betett mig illa. 
Jag älskade när vi hatade varandra. 
Jag älskade när vi gick ner till sjön och badade nakna när solen gick upp.
När vi gick hem alldeles för tidigt en lördagskväll för att vi inte kunde hålla oss ifrån varandra.
Jag skulle gått med på att bära dig på mina axlar upp för Mount Everest om det var din sista önskan. 
Dina föräldrar kramade mig och log mot mig och tänkte att jag gör dig så himla lycklig.

Du gjorde min himmel blå.

Inte för att du rusar igenom min kropp som en pingisboll utan för att du har förmågan att blinka bort mina bekymmer. Fast jag vet att du inte är lika bekymmerslös som du ser ut vet jag om ändå inte så fruktansvärt säkert att jag inte bara vill ha dig, jag behöver dig. Du fängslar mig genom att bara röra dig. När du stryker en hårslinga från din panna, fuktar läppar med din tunga eller blicka upp mot skyn rasar allt inom mig och fylls utav dig. Du inspirerar mig till att gå utanför mig själv, minsta lilla för att du ska se mig. Jag är inte trygg förrän det är ditt leende jag ser. Jag tänker ofta på rummet där du sover och på vad du tänker på när dina ögon vandrar iväg och lämnar denna kalla verklighet. Jag önskar mer än något att du kunde ta med mig dit för vad som händer med dig på den platsen är ett underverk.

Idag satt jag och kluddrade saker som påminner om dig på ett kuvert med räkningar i. Ibland kan jag tycka att mina andetag räknas mer när jag tänker på dig. Det lilla jag får uppleva av dig är så vackert så jag undrar vad det skulle innebära att få smeka din kind. Du tar 59 minuter av allt jag gör. Du lägger dig som en orm kring min hals och du stryper mig till söms och du stryper mina ansatser till ett liv utan dig.

Detta inlägg tillägnar jag den vackraste mannen jag känner. En god vän till mig och en fantastisk människa. Han är driven, målmedveten, genuin och ödmjuk. Förutom detta har han en god smak när det gäller kläder, jag säger Lanvin sneakers och vi är på hemmaplan.