AmandaSofias

Det är ej en korrekt kärlek, ej en livslång kärlek. Det är ej en förståelig kärlek, ej en lycksalig kärlek.
Det är ej blodet i ditt sår, ej tårarna i ditt öga. Det är kliet på din hud, felplacerad, ej nödvändig, ej förutsägbar.
Kärleken. Ej troligen att hålla, att erövra, att ha någon mening.
Det är inte heller regnbågar eller fjärilar, eller en evighet, ej lycklig i alla sina dagar.
Det är den olidliga klyftan mellan hjärtklaffarna, den ensliga tanken i den dimmiga natten.
Åh så många gånger förväxlad med den sanna kärleken. Den kärlek som lämnar själen hungrandes, som lämnar det oskyldiga väsendet för evigt skadat.
Det är för världen den oförklarliga kärleken, flirten, fasen. Även kärleken som inte kan målas I färg, kärleken som musiken inte kan nå, kärleken som passar in i ett enda andetag, kärleken bara för dessa två. Livet när det har sin mening.
Det är ej den omtalade kärleken, ej den ordentliga. Absolut inte den presumtiva kärleken.
Den är under intelligens, kultur, klass, passande. Gömd under slutna ögon, i ett rastlöst klappande hjärta, i de undangömda tankarna som ännu ej fyllt med data och brus. Den kärleken. Den är ungdomlig, oförstörd, orörd och alltid den första när man den verkligen känt. Den första som petar på känslor, agerandet och tänkandet när i denna kärlek man är.
Det är ej den överväldigande kärleken, ej eskalerande, ej realistiska.
Det är den förbjudna kärleken, låsta kärleken, det eviga burna felsteget.
Det är den kärlek som är bättre att inte ha känt, den kärlek någon absolut inte måste uppleva. Den kärlek som kommer att skada dig, fela dig. Det är kärleken över alla andra kärlekar, därför kärleken bara noterad i efterhand, i smärta. Således, att älska dig är aldrig enkelt.